Tomas Lundgren - Disappearing Act

2023.03.31 - 2023.04.23

Recension GP 21:10 - 1 apr, 2023: Tomas Lundgren på Cora Hillebrand

Kultur: Garbo på gränsen till nervsammanbrott, en modernistisk pedofil och ett öga in i framtiden. Tomas Lundgrens målningar ger Oscar Svanelid sömnproblem. 

Vi har vant oss vid att se Greta Garbo i huvudsjalett och solglasögon men i Tomas Lundgrens målning ”Disappearing Act”, som visas på hemtrevliga Galleri Cora Hillebrand, håller hon sina händer för ansiktet. Med hantverksmässig finess får Lundgren scenen att se ut som ett gammalt fotografi som tonat bort efter att ha legat för länge på vinden. Garbos klocka visar kvart över tolv som om tiden har stannat men trots allt finns kvar i rummet. Det är en hypersmart tolkning av hur en konstnär idag kan ta sig an måleriets historia.

På ena väggen hänger oljemålningar vars titlar refererar till den tyska expressionisten Ernst Kirchner. Det förvånar då Lundgren är allt annat än expressionist. Ännu mer förvånande är att han valt att droppa färg, vilket var exakt så Jackson Pollock, uppbackad av CIA, handskades med den här delen av det europeiska konstarvet.

Precis som Pollock har Lundgren lagt duken på golvet men inte förrän han kommit underfund med exakt vilka färger Kirchner använt i de målningar han refererar till. På så vis skapas de kontrollerade och regelstyrda kompositioner som är Lundgrens signum, men frågan är om han därigenom inte också flyr en brottsplats.

Vissa menar att Lundgrens målningar är knepiga men personligen får jag en intellektuell käftsmäll.

Det sägs nämligen att Kirchner inte bara hyllade Nietzsches kritik av småborgerligheten utan även utnyttjade grannskapets småflickor som konstnärliga tweenmodeller. En av Lundgrens droppmålningar hänvisar till Kirchners musa känd som Fränzi (Lina Franziska), som även dyker upp i hans mer fotorealistiska verk. Men Lundgrens abstrakta målning fångar inte bara den ambivalenta känslostämningen hos en misstänkt pedofil som levde för ett sekel sedan utan tycks med sina röda prickar även signalera ett motstånd.

Vissa menar att Lundgrens målningar är knepiga men personligen får jag en intellektuell käftsmäll. Det här är måleri som på riktigt skapar sömnproblem. Det är också oväntat feministiskt. Förutom att visa Garbo på gränsen till nervsammanbrott och ett ouppklarat fall av modernistiskt pedofili visas i hörnet en studie av ett kvinnligt öga som speglar en fotoblixt från 1930-talet. Samtidigt tycks ögat se ut över gatan utanför galleriet och kanske även in i framtiden. 

Trumfa det om ni kan.

Oskar Svanelid